Så kom äntligen beskedet. Håkan Juholt får VU:s uttalade förtroende och partiledaren sitter säkert kvar (än så länge?). Vissa människor uttryckte sitt nöje - nu fortsätter S att rasa och Alliansens valseger 2014 är nu garanterad och säkrad. Skadeglädje i all ära men situationen innebär även en fara för Alliansen, inte kortsiktigt men skadan kan mycket väl vara långsiktig.
Jag har skrivit om det här på bloggen tidigare, en svag opposition är varken i regeringens eller demokratins intresse. Under den senaste tiden har jag, i mina ögon åtminstone, noterat att Reinfeldt inte längre är den Reinfeldt han var under förra mandatperioden. Jag tycker mig se än mer bakåtlutad statsminister som hellre fokuserar på att förklara att det inte finns något annat regeringsalternativ än att istället presentera nya förslag från framtiden. De enda undantagen jag noterat bland Alliansens företrädare är i mina ögon Annie Lööf och Jan Björklund, Göran Hägglund har även han visat upp en liten tröttsam känsla hos mig.
Med det här i tankarna är det alltså inte så trevligt att fortsätta se en svag opposition i riksdagen. En svag opposition leder per automatik till en svag regering som inte behöver förnya sig eller utarbeta sina förslag. Med Juholt kvar som partiledare kommer den framlagda socialdemokratiska politiken mycket väl att avfärdas av väljarna och inte tas på allvar, därmed kan det leda till att Reinfeldt & Co. lutar sig tillbaka istället för att fortsätta utveckla Alliansens politik. Det mina vänner, det skulle leda oss till valåret 2006 där Alliansen istället skulle sluta som Göran Persson.
Jag hoppas verkligen att Håkan Juholt lyckas bedriva en lyckad oppositionspolitik och slutar upp med de ständiga faktafelen. Det skulle Alliansen och Reinfeldt må bra av.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Alliansen
0 kommentarer:
Skicka en kommentar