Sedan finns den här inre känslan av att något gott kanske kan komma att hända i Nordkorea. Kanske öppnar sig landet för omvärlden i ett sista försök att hjälpa sin befolkning? Jag tror dock inte att det kommer att ske. Om vi tar ett arabland i form av Syrien som ett exempel blev ledarbytet ingen garanti för förändring, snarare fortsatte regimen att leva och frodas när Bashar al-Assad tog över sin fars roll i landet. Förvisso är det två skilda kulturer jag jämför nu men diktaturstrukturer och succession av diktaturer brukar inte skilja sig så mycket åt.
Om en inre maktstrid skulle bryta ut kommer en mycket allvarlig situation att uppstå. Flyktingar och anarki kan bli konsekvenserna och frågan blir då vad omvärlden kan komma att göra vid en sådan instabil situation. Som så mycket annat som skett 2011 är det för tidigt för att kunna klargöra läget. 2012 kommer att bli ett mycket intressant år.
Ta er gärna en stund och läs detta reportage om Nordkorea och dess gräns mot Kina. Verkligen läsvärt och det ger en bättre inblick i hur det står till med människorna, för några robotar är de inte. Själv ska jag se Team America ikväll och skratta åt världens bästa filmskurk - diktaturdockan Kim Jong Il.
Bawar Ismail
Media: DN, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, EXP, EXP2, EXP3
Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, Kim Jong Il, Asien, Kina, Japan, Sydkorea, USA, Kärnvapen
0 kommentarer:
Skicka en kommentar