Förändringens år 2011

2011 har varit ett fantastiskt år med många spännande händelser men även en del tragiska sådana. Det har varit ett år som mycket väl kan förändra vår framtid och omgivning likt förändringens vindar som svepte runt världen 1989. 2011 innebar även studenten och det var en fantastisk och underbar period med många goda minnen.

Det här året har inte inneburit något resande utomlands som 2010 men det har varit mycket att resa inrikes. För Liberal Ungdoms räkning har det blivit ett antal resor till Stockholm för att bland annat intervjua spännande och intressanta personligheter så som Johan Hakelius och Birgitta Ohlsson. Almedalsveckan i Visby besöktes i år med härliga skolkamrater.


2011 har varit ett år med många oväntade händelser och utvecklingar. Vilka hade trott att en tunisisk individ vid namn Mohammed Bouazizi skulle lägga grunden för ett folkuppror i norra Afrika och Mellanöstern när han under julhelgen 2010 tände eld på sig själv i protest mot den tunisiska diktaturen? För mig var det i alla fall helt oväntat. Resultatet av protestvågen har vi sett ständigt under hela 2011, fyra diktatorer har fallit på grund utav den begravda vrede som frodats bland det förtryckta folket. En vrede som släpptes lös 2011. Tunisiens Ben Ali var den första att falla, sedan föll Hosni Mubarak och den tredje blev en lynchad Muammar Gaddafi. I fallet Libyen gjordes en historisk militär insats efter en omröstning i FN:s säkerhetsråd som gav mandat att beskydda civila. I Jemen lämnade Ali Abdullah Saleh makten.

Dessa fyra länder har många utmaningar framför sig och 2012 kommer att vara ett viktigt år i ländernas utveckling. I Tunisien har islamister blivit valvinnare och vi får se hur de kan komma att påverka arbetet med landets nya konstitution, likaså gäller det Egypten där islamisterna blev störst i Egyptens första val till underhuset. Egypten skakas fortfarande av stora protester då militären fortfarande håller makten trots Mubaraks avgång. Libyen riskeras att dras in i mer våld då olika grupper fortfarande går beväpnade och islamister är likaså en del utav det nya nationella rådet. Jemen varnas för att bli ett nytt Somalia.

Bland alla dessa förändringar i Mellanöstern fortsätter Bahrain och Syrien att bekämpa sina korrupta och blodiga regimer. I Syrien har dödssiffrorna överstigit 5000 sedan upproren började i våras. Det är hemskt och jag hoppas verkligen att Assad-regimen snart ser sitt slut under 2012. För Syriens bästa.

Förutom stora protester i arabvärlden har även vi i Europa och USA drabbats av våra egna protester. Finanskrisen har tvingat stater att skära ned på utgifter vilket lett till protester i bland annat Grekland och Spanien. Under hösten inspirerades amerikaner av arabvärldens protester och man började "ockupera" Wall Street, en konsekvens utav det minskade förtroendet för politikerna i Washington. Det var en protest med god grund men som utvecklades till ren vänsteraktivism mot kapitalism och marknadsekonomi. Rörelsens koncept spred sig runt om i världen, heck, till och med Kalmar hade ett "Occupy Kalmar".

Inrikes så har det varit mycket om Socialdemokraterna och Håkan Juholt. I oktober var det även Folkpartiets landsmöte där mycket bra men även dålig politik förhandlades fram. Folkpartiet måste bland annat liberalisera sin integritetspolitik inför det framtida mötet med väljaren annars riskeras partiet att förlora sin liberala stämpel.

2011 har även inneburit tragiska händelser.

Den 22 juni började som en helt vanlig dag. Men det skulle sluta i sorg och tomhet. När rapporter om explosioner i Norge dök upp satt jag fastklistrad framför nyheterna och twitter. Terrorattack? Vem eller vilka i sådana fall? Senare under dagen gick jag på min vanliga promenad runt om i Nybro, det var då nya uppgifter kom fram. Skottlossningar på ett sommarläger i Utöya. Man rös vid tanken på att det var politiskt aktiva ungdomar som fallit offer för ett hemskt terrorattentat, en massaker utan dess like. Sommaren blev en tragisk sådan, för många norrmän men även för resten av omvärlden som inget annat kunde göra än att ge solidariskt stöd och kondoleanser till Norge. Mitt i denna hemskhet var det dock fantastiskt att se hur människor från olika politiska läger plötsligt stod enade vid varandra.

Ytterligare tragedier dök upp under hösten när en jordbävning drabbade östra Turkiet. Många civila förlorade livet, blev hemlösa eller förlorade någon när eller kär. Många människor, i såväl Turkiet som resten av världen, engagerade sig för att hjälpa de drabbade. I Sverige var engagemanget stort och mycket aktivt, vilket verkligen värmde en (och värmer en fortfarande). Med dessa minnen i tankarna nu så är det verkligen tragiskt och hemskt att den turkiska militären i dagarna bombade oskyldiga kurder i en by.  Förändring måste även nå Turkiet och jag hoppas att 2012 blir startskottet.

Inför slutet av 2011 har även USA dragit sig tillbaka från Irak vilket jag många gånger uttryckt mig negativt om. 2012 lär även innebära ett viktigt år för Iraks framtid - kommer landet att gå ur en politisk kris eller falla i ytterligare inre konflikter och strider?

Nordkoreas Kim Jong Il blev den femte diktatorn att lämna oss under 2011 - och nu efterträder en av hans söner makten. Det lär säkerligen inte bli någon förändring i nordkoreansk politik i framtiden vilket redan bekräftats av den nordkoreanska staten. Inget kommer att förändras.

Så här i slutet på denna långa text kan vi åtminstone avsluta med en nyhet som verkligen var glädjande. Nobelpriset som utdelades till Tomas Tranströmer.  Och med det minnet i tankarna så önskar jag dig, kära läsare, ett gott nytt år och ett fantastiskt 2012!

MEN - vi avslutar med "Årets"
-------------------------------------------------
Årets film: Tintin. Det är alltid härligt att se gamla ting bli återskapade och åter igen populära. Det är därför Tintin vinner denna plats.

Årets låt: Resten av ditt liv - Timbuktu. En härlig låt som spelades på repeat under studentveckan och därför är den för evigt länkad till min student.

Årets bok: No Higher Honor - Condoleeza Rice. En av mina favoritamerikaner skriver om sin tid i nationens tjänst.

Årets person: Håkan Juholt.

Läs Årskrönikan 2010.

Bawar Ismail