Idag började en internationell konferens i den tyska staden Bonn om Afghanistan och dess framtid. Det är nu tio år sedan en liknande konferens i samma stad hölls där Afghanistans framtid avgjordes efter att talibanregimen fallit - en ny interimregim installerades med Hamid Karzai som ny president och en ny konstitution lades fram.
Idag är det andra saker på agendan och även om veckans konferens kommer att fungera mer som ett symboliskt möte och som ett forum så hänger många viktiga frågor i luften. Hur ska man säkra Afghanistans framtid och välmående efter att västvärlden börjat dra tillbaka sina trupper 2014?
Det har skett goda förändringar i Afghanistan men även mycket dåliga sådana. Antalet skolelever har ökat och som så oftast lyfts fram i media har antalet flickor ökat till en siffra på 39% av 8 miljoner skolbarn. Ekonomin är långt ifrån bra men har trots det bättre siffror än tiden under talibanerna. Det är viktigt att omvärlden fortsätter att ge ekonomiskt stöd till Afghanistan efter det militära tillbakadragandet. De mest uppmärksammade negativa förändringarna eller snarare icke-förändringarna syns i hur kvinnor fortfarande belastas med religiösa lagstiftningar. Nu senast såg vi det i ett uppmärksammat fall där en afghansk kvinna blev frigiven från ett våldtäktsfall om hon gifte sig med förövaren som gett sig på henne. Vidare har vi även den utbredda korruptionen som skapar ett stort missnöje med den centraliserade regimen i Kabul. Just det här är en ytterst viktig fråga för Afghanistans framtid. Regimen måste stärka sitt förtroende, risken är annars att fler människor ansluter sig till talibanerna.
Det råder många inrikespolitiska utmaningar i Afghanistan samtidigt som talibanerna fortsätter att organisera sig. För att kunna lösa konflikten med talibanerna måste man förhandla och få ett slut på den regionala maktkamp som faktiskt utkämpas i Afghanistan. Maktstriden mellan Pakistan och Indien sker även i Afghanistan - en viktig åtgärd för att på något sätt öka stabiliteten i landet är att ta sig an landets grannländer. Pakistan är rädda för ett Afghanistan med starkt indiskt inflytande och därav militärens och säkerhetstjänstens dubbelspel med västvärlden och dess stöd till talibaner. Därmed har talibanska och islamistiska militanter kunnat passera gränserna och utkämpa sina strider i Afghanistan.
Efter den senaste politiska konflikten mellan USA och Pakistan som utbröt efter att USA attackerat den pakistanska gränsen vilket resulterade i att runtomkring tjugo pakistanska soldater dödades har Pakistan valt att nedgradera sin representation på konferensen. Det är i sig en symbolisk motattack mot USA då jag inte tror att relationen mellan USA och Pakistan kommer att brytas på något sätt. De två länderna är beroende av varandra på ett eller annat sätt. USA med sin insikt om att Pakistan faktiskt är en av nycklarna till ett stabilt Afghanistan och Pakistan med sin försvarsmakt som får ekonomiskt stöd av USA. Afghanistan och omvärlden måste på något sätt få slut på den regionala maktkamp som utkämpas i Afghanistan. En artikel i Foreign Policy ger förslag på detta:
"...Bonn II should call on the UN Secretary General to appoint an international facilitator to consult with all the parties about the best possible, and widely acceptable, way to finally respond to what the Afghans themselves called for ten years ago at the first Bonn conference, namely "to take the necessary measures to guarantee ...the non-interference by foreign countries in Afghanistan's internal affairs."
Och nog låter det som ett jobb för FN - här återfinns åtminstone en möjlighet för förbundet att leva upp till sina syften och mål här i världen. Ett FN-sändebud som försöker medla mellan de olika parter som är en del av denna konflikt kan vara behövligt. I mina ögon behövs det även en internationell fredsstyrka i landet. Det talas om att Afghanistan ska kunna vara ansvarig över säkerheten 2014 men det garanterar inte på något sätt afghanernas säkerhet. De afghanska säkerhetsstyrkorna är inte redo för ett sådant uppdrag ännu och därför behövs fredsstyrkor när Nato väljer att dra sig tillbaka.
Jag är inte så pessimistiskt i Afghanistans fall. I över trettio år har det afghanska folket haft våld och tragedier som den av del av sin vardag och jag tror att något gott kommer att ske förr eller senare - det afghanska folket förtjänar bättre.
Det finns en rad andra utmaningar och kommande situationer för Afghanistan som beskrivs bra i ett gäng av artiklar på Foreign Policy. Läs gärna mer där.
Jag har tidigare skrivit om mitt ställningstagande för insatsen i Afghanistan här, här, här och här.
Bawar Ismail
Media: DN1, DN2,
Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Bonn, USA, Nato, Isaf, Pakistan, Indien, Talibaner, Islamism, Fred, FN, EU, Politik, Utrikespolitik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar