E-postbomba riksdagsledamöterna!

LUF kör en sista minuten-kampanj för att påverka våra folkpartister i Riksdagen. Nedan följer det brev jag skrev, kopiera och skicka iväg om du så vill:

Jag mejlar er angående en ytterst viktig och liberal principfråga -
rätten till personlig integritet. Nu på onsdag kommer ni förmodligen
att rösta ja till datalagringsdirektivet, ett EU-direktiv som Sverige
måste införa för att undgå böter. Det gör verkligen ont att se hur
Folkpartiet liberalerna inte gjort någon stor sak av direktivet och
hur man helt accepterat det faktum att lagförslaget ska röstas igenom.
Ingen liberal kritik har hörts från den liberala riksdagsgruppen och
inte har någon heller sagt att man ska rösta emot förslaget.

Brott ska bekämpas, och gärna gemensamt med övriga EU-länder men det
kan inte legitimisera statligt ingripande i den personliga
integriteten. Varje liberal borde inse att det finns en gräns för hur
långt staten kan gå för att samla information om medborgaren. Det är
ju liberalismens kärnprincip att försvara individen och dess
rättigheter, bland annat gentemot staten, men här har denna viktiga
princip lagts åt sidan. Det är synd. Om Folkpartiet liberalerna
verkligen ska leva upp till sitt namn och till sin historia av kamp
för frihet och mänskliga rättigheter, borde det vara en självklarhet
att man röstar nej till lagförslaget. Eftersom Folkpartiet liberalerna
helt har åsidosatt frågan har det lett till att partier som
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna komiskt nog
blivit de som åtminstone tagit en särskild ställning för integriteten
(när de krävde bordläggning av lagförslaget).

Jag skriver till er, kära riksdagsledamöter, för att jag vill att ni
ska ta ställning mot lagförslaget på onsdag. Folkpartiet liberalerna
har alltid varit en kraft för frihet, på onsdag är det upp till bevis
om partiet lever upp till sin ideologi och sina historiska rötter.
Rösta nej till datalagringsdirektivet.


Med vänliga hälsningar,

Här finner ni e-postadresserna till riksdagsledamöterna (för.efternamn(at)riksdagen.se). Kör på! EU ska inte alltid få som dem vill, ibland krävs civil olydnad för att stå upp för de principer och rättigheter som är okränkbara!

Turkiet gasar på - Tårgas mot Newroz-firande kurder

Igår påbörjades firandet av nyåret - Newroz (det finns olika stavningar och uttalanden då även perser, balucher, afghaner m.f. firar det). Turkiska myndigheter hade förvägrat kurderna i öst att fira och festa, trots det gick tusentals kurder ut på gatorna för att fira och utleva sin kultur. Responsen från turkiska myndigheter blev tårgas mot civila och våldsamma sammandrabbningar. Sådan är situationen för kurder i Turkiet - de förvägras att utleva sin kultur. Så länge Turkiet förvägrar kulturella och lika rättigheter för kurderna kommer den här konflikten att pågå och pågå.

Det här är inget demokratiskt land, det här är inget land som kan fungera som föredöme för de nationer i Mellanöstern som nu bygger nya konstitutioner och som försöker skapa ett demokratiskt samhälle. En gång skulle det vara trevligt om våran utrikesminister kunde bekräfta det här men nej då, likt Maoglasögon har han ett eget par designade av Recep Erdogan och ser därför inget alls. Trevligt.

Hur som helst, nu i dagarna ska jag fira Newroz för alla de som fick sitt firande förstört av tårgas eller som helt enkelt inte vågade fira på grund utav de turkiska myndigheterna. Det är det minsta man kan göra.

Media: AB, TV4

En internationell dag mot massförstörelsevapen, tack

Varje år den 16:e mars skriver jag ett inlägg här på bloggen. De som följt mig länge vet vad ämnet handlar om - nämligen om Halabja och al-Anfalkampanjen. Den 16:e mars 1988 mördades tusentals kurder i en gasattack mot staden Halabja, det var kulmen i ett folkmord där det irakiska Baath-partiet hade som mål att utrota kurderna i de norra delarna av landet. Omvärlden stod tyst som publik, inget gjorde man för att förhindra massakrerna.

Många gånger genom vår moderna historia har vi sagt "aldrig mer, aldrig mer igen" och lovat att ta hand om våra medmänniskor. Vi sa det efter Nazitysklands fall och Förintelsen, vi sa det efter kommunisternas folkmord i Kambodja och vi sa det efter folkmorden i Rwanda och forna Jugoslavien under 90-talet. Men gång på gång har vi, västvärlden, svikit våra medmänniskor. Oenighet, hänvisningar till staters suveränitet, passivitet, realpolitik och en motvilja att hjälpa till är förmodligen orsakerna till att vi aldrig levt upp till våra ord. Det är verkligen sorgligt med tanke på att vi även i dag sviker våra medmänniskor, det gäller bland annat ständigt aktuella Syrien och massakrerna som pågår där.

Trots det väger andra saker tyngre och självfallet förstår jag varför situationen är så men i den bästa av alla världar skulle de flesta länder ställa upp på att mänskliga rättigheter och försvaret av dessa universella rättigheter väger tyngre än realpolitiska eller folkrättsliga frågor. Så är inte fallet men arbetet för en sådan värld fortsätter.

Det minsta man kan göra åtminstone, för att väcka medvetenhet om kemiska massförstörelsevapen och hur de påverkar människor är att inrätta en internationell dag mot massförstörelsevapen. En dag då man upplyser om dess konsekvenser gentemot civilbefolkningar kan inte vara till skada och bör inte vara så kontroversiellt att driva i internationella forum. Det här är som sagt, det minsta vi kan göra.

Mina föräldrar brukade tala om hemskheterna under Saddam Husseins al-Anfalkampanj. Man ska aldrig glömma de mörkaste bitarna i historien. Hemskheterna som drabbade oskyldiga och hjälplösa människor är förmodligen en av många orsaker till att jag engagerat mig i politiken och har människorätts- och demokratifrågor närmast om hjärtat.

Omvärlden svek Halabja, i den bästa av alla världar skall vi inte svika dagens eller framtida medmänniskor.

Sverigedemokraterna omfamnar Ungern

På Twitter hyllar den sverigedemokratiska riksdagsledamoten Erik Almqvist Ungern:
"Idag firar vi en av Ungerns nationaldagar. 164 år av självständighet från europeisk imperialism." lyder en av hans tweets och sedan länkar han till en regimvänlig demonstration:
"Del av demonstrationen till stöd för Ungerns regering för ett par timmar sedan: bild".

Jag vet inte hur ni ser på detta, kära läsare, men i mina ögon är ovanstående tweets inget annat än en omfamning av Ungern - går det att tolka det på något annat sätt?

Ungerns nya medieråd granskar landets media och beslutar om tillstånd för olika medier, vilket innebär att man infört statlig censur av media - Klubradio, en av de större regimkritiska rösterna fick inte sitt tillstånd förnyat 2011. Är det här "självständighet från europeisk imperialism", att man reglerar mediefrihet?

Ungerns nya konstitution definierar även familjen som ett typiskt traditionellt sådant, där mannen och kvinnan kan ingå i äktenskap. Lägg därtill den redan rådande diskrimineringen av HBTQ-människor och du får en klar bild av hur situationen är. Är det här också "självständighet från europeisk imperialism", att man i grundlagen instiftar diskriminering?

Utöver det har vi även den rådande antisemitismen och antiziganismen. Media och regimföreträdare har öppet använt sig utav hatisk retorik gentemot olika grupperingar inom samhället. Är det här "självständighet från europeisk imperialism", att man uppviglar och sprider hat mot minoriteter?

Nej min kära läsare, ovanstående är typiskt för länder som antidemokratiseras. Att landets största parti, Fidesz, innehar parlamentarisk majoritet innebär inte att man kan regera hur som helst. Det som skiljer demokrati från vilket annat system som helst är det mest grundläggande av allt - i en demokrati har även en minoritet rätt att inte trampas på fötterna och ställas och styras som om de vore något oönskat. Det här är satt ur spel i Ungern och kan inte försvaras - trots det firar sverigedemokrater Ungerns nationaldag då, det inte kan tolkas på något annat sätt, landets antidemokratiska reformer är ett tydligt rebellmotstånd mot europeisk demokrati och humana värderingar. Fräscht.

Om mediecensuren i Ungern: Human Rights Watch, Freedom House, Freedom House, Amnesty,
Om situationen för HBTQ-människor i Ungern: QX, Amnesty
Om inskränkningar i religionsfriheten i Ungern: Freedom House
Antisemitism och antiziganism i Ungern: Karl Pfeifer,

Kritiken mot Kony 2012

Kony 2012-kampanjen har stött på kritik, den främsta kritiken förs fram av ett blogginlägg på Visible Children men allt stannar inte bara där. Det kretsar mycket kring hur mycket av Invisible Childrens insamlade pengar egentligen går till de drabbade områdena där de arbetar men även också kring organisationens strategi att yrka för "militär intervention" för att stoppa Joseph Kony. Ytterligare frågor kretsar kring förhållandet till den ugandiska armén - en militär som inte heller den är fläckfri från brott mot civila.

Att cirka en tredjedel av organisationens pengar går direkt till de behövande är inte ett argument för mig att distansera mig från kampanjen (I sitt svar på kritiken så går IC igenom varför det är så). Det är inte det huvudsakliga målet att man skänker pengar för att stödja uppbyggnaden av förstörda samhällen, det är bara ett sidospår som man uppmanas att ta. Jag ser inget problem med det.

Däremot finns det en allvarligare fråga - nämligen den om relationen med Ugandas militär. Med en armé som själv brukat våld mot civilbefolkningen och som rapporterats för andra brott så som våldtäkter så är det ett problem att man lyfter fram Ugandas armé för att kunna hitta och stoppa Kony. IC säger i sitt svar på kritiken att man inte försvarar varken Ugandas regering eller landets militär men att man inte ser någon lösning på konflikten om man inte hjälper de regionala makterna att få fast Kony, och i det här fallet har Uganda en bättre utrustad styrka än exempelvis Kongo.

Och angående en militär intervention - IC vill att de amerikanska soldater som är stationerade i Uganda fortsätter göra som de redan gör idag, nämligen att rådgöra och hjälpa den ugandiska armén. Jag har då inte fått intrycket av att de vill se amerikaner in action för att stoppa Kony. Eller?

Jag är i överlag positiv till den här kampanjen då den åtminstone lyckats med (och fortsätter) sitt främsta mål - att belysa personen Joseph Kony och hans brott samt hur situationen är för barnsoldater och att det är ett existerande problem. Kan människor arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål är mycket möjligt, ja till och med allt. Givetvis är jag inte en optimist till 100% som blint tror att den här kampanjen eller åter hundra av liknande kampanjer kan lyckas skapa en fredlig och perfekt värld men det är ett välkomnande steg i rätt riktning. Att människor får insikt i olika situationer och aktivt arbetar för att sprida vidare informationen, det är något gott.

Vad kan man göra istället? Att bara vara butter eller bitter på saker och ting löser inget. Varje informationskampanj som belyser kriminella personer på ICC:s lista ser jag som något positivt och jag tänker själv delta i olika Kony 2012-aktiviteter.

Det är för mycket S&M i svensk politik.

Världens bästa Johan Norberg frågade på FB om en gammal LUF-affisch från 90-talet: "Det är för mycket S&M i svensk politik". Och luf:arna på fexpen tog snabbt fram den och visst är det ett komiskt inslag som än idag är aktuell. Det är för mycket S&M i svensk politik, tyvärr.